dressordie

jaha, det var denna dagen. Det var denna dagen jag skulle klara mig utan Sofie eftersom hon har åkt hem. Men jag är lite imponerad av mig själv faktiskt. Gårdagen kändes som en ren katastrof från min sida när Sofie skulle åka hem. Jag kände mig inte tilräckligt säker och trygg för att kunna stanna här själv. Men Sofie och alla andra som jag har haft kontakt med i telefon peppade verkligen mig till att stanna. Jag tror jag tog rätt beslut om att stanna också. Idag har dagen fungerat utmärkt och tyskan är precis där den ska.. haha "not" men de flesta försöker faktiskt prata engelska för min skull. Det är nice. Men lite på tyska börjar jag förstå. Här springer runt en äldre man som bara mockar och fixar i stallen. Han kan bara tyska och tyskan är ingen förstående tyska dessutom men han lyckades faktiskt skälla rejält på mig idag men det var ganska roligt för jag förstod inte ett ord han sa men när han hade skrikit färdigt så pekade han på telefonen och då tyckte han tydligen att jag skulle svara när de ringde. Hmmm.. ett litet problem när man inte kan tyska kanske. Ja ja hans liv är nog inget vidare och han måste ha många dåliga dagar.. poor guy. Men idag har jag ridit 4 st innan lunch och två av dem hoppade jag med. Gick väldigt bra och det är inte helt fel när Lars tränare säger nice Martina you ride well and good. Då passar man på att smila lite extra. Dagen är räddad liksom. Nehe det blev en sen kväll idag och jag känner att kroppen börjar värka. Dax att sova kanske. Ni kan väl kommentera så man vet hur livet där hemma fungerar?